Installeringshelg

 

 På Fredagen, efter enormt mycket fix, äntligen åka ner till LOS ANGELES!! I min nyinköpta lilla bil, Gandalf den vita. Han är min nya ride, och honom kommer ni få hälsa på här nån dag. Min Pallo följde med, som en liten roadtrip, och att hjälpa mig komma i ordning.

Tror det var bra att ha så tight med tid, fick inte ens en chans att tänka eller bli nervös över att köra i ett nytt land :-)

Störde mig mest på alla "mobbarbilar" som vi döpte dem till, dvs stora jävla amerikanska bilhelveten som kör som idioter på motorvägarna. Sicksackar, kör om på insidan och har sig!

Fick min pappas roadrage i mig, och önskade ondska över dem...men ville inte att de skulle skadas eller hamna i olycka, det skulle vara för hemskt. Utan önskade mest att de skulle typ...skita på sig i bilen och inte kunna stanna.....ja,jag vet, moget...

 Vi kom fram och blev välkomnade av en av mina roomies, Jeff!

När vi kom in var musiken i full gång, och han rostade en kyckling i ugnen :-)

Tyckte om honom på en gång.

 I dagarna efter smög vi omkring och tog bilder. Måste vara det häftigaste stället jag sett! Ett jätteloft med massa coola prylar. Drömplace! Det var därför jag valde det, i annonsen hette det "quirky cabin in the arts district". Ordet quirky sålde mig direkt :-)

Killarna jag bor med är Bergen, en morocyklande musiker som jobbar med miljöprogram för NASA

Han är tråkigt nog inte här under denna perioden, reser runt i sydamerika  en månad.

Då bor jag istället med hans roomie Jeff. En marinbiolog, DJ, och amatörkock. 

Man får ju nästan ångest de är så fruktansvärt coola och intressanta!

Har alltid älskat när människor har många och olika passioner och intressen

 En av kvällarna åt vi på Cheesecake factory. Det är egentligen så himla stort, megakedja här i Kalifornien. Men det är så SATANS gott!

Så himla gött att jag tog inte en, utan TVÅ starters minsann, med min favorit,istället för en main course.

Men i amerikansk tappning är ju förrätterna som en svensk huvudrätt. Så jag kände mig ganska glupsk när jag satt där med mina två megatallrikar, men ack och ve, så gött det var

 Hängde lite vid Santa Monica piren kvällen innan Johanna åkte

Till slut var det dags för Pallo att lämna Saris i storstan.

Körde henne till flygplatsen, och allt var fine, tills när vi kramades hejdå. Tror det är den där jäkla grejen att vara på en flygplats, det är så markant hejdå!

Kändes jättetomt att åka iväg ensam i bilen, vi har alltid så kul när vi bara kör omkring. Men nu är hon ju iallfall bara några timmar bort, inte ett halvt jordklot :-)